Andakt: Gud drar oss till sig

”Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern”. Johannes 6:65.

Det här låter ju ganska hårt, eller hur? Man kan läsa Jesu ord i Johannesevangeliet som att det är förutbestämt vilka som överhuvudtaget kan komma till Gud och att en del inte ens får möjligheten att göra det. Att Gud väljer och vrakar som han vill helt enkelt.

Och visst är det sant att Gud gör som han vill, men tanken att bara en utvald del skulle få chansen att nå himmelen går faktiskt emot Guds egen vilja – vilket Jesus understryker bara några verser tidigare i samma kapitel. ”Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.” Och lite senare i Johannesevangeliet säger Jesus: ”Och när jag blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” Det är uppenbart att räddningen erbjuds till alla människor, utan undantag.

Älskade för vilka vi är
Men betydelsen av Jesu ord att ingen kan komma till honom utan att det blir honom givet av Fadern är att en tro på Jesus inte är något vi kan åstadkomma själva. Det är Gud som drar oss till sig, hans verk. Är det inte rätt fantastiskt? Tvärtemot samhället som ofta pressar på oss prestationstanken att vi är vad vi gör visar Fadern att han älskar oss bara för vilka vi är. Gud älskar oss så mycket att det är han som knackar på, han som vill lära känna oss och han som kallar på oss. Det är inte vi som behöver ta första steget till en relation med honom – det har han redan gjort. Gud längtar efter gemenskap med oss och vi har bjudits in till ett evigt liv med honom.

En av världens mest berömda och prestigefyllda golfbanor är Augusta National i USA som varje år arrangerar major-tävlingen US Masters. Men att få spela på banan är i princip helt omöjligt om man inte tillhör de allra bästa i världen och då kvalificerar sig för tävlingen. Klubben har bara omkring 300 medlemmar och för att få komma in måste man bli rekommenderad av en redan befintlig medlem – men även då får man allt som oftast ett nej. En amerikan vid namn Bernie Hiller har spelat på de 100 högst rankade banorna i världen, och de 99 första fixade han utan större problem. Men för att lyckas spela på Augusta tvingades han prata med ”omkring 5 000 personer” och till slut – tjugo år (!) från det att han försökte första gången – löste han det genom att gå ut en runda med diskaren på klubben, som då hade en speldag på banan per år. Numera är den vägen också stängd.

Föreställ dig att du skulle få en inbjudan till den klubben. Du kan omöjligt komma ut på golfbanan själv, utan måste få hjälp av någon annan. Lite åt det här hållet, men så oändligt mycket större, är Guds inbjudan till oss. Ingen av oss kan ta oss till himmelen på egen hand. Det kvittar om vi ens kämpar dubbelt så hårt som Bernie Hiller, men vi har alla fått en inbjudan av Gud och har nu valet att tacka ja eller nej.

Gud drar oss till sig och vill inget hellre än att vi ska acceptera den ofattbart stora gåva han ger oss. Men samtidigt behöver vi alla ge ett svar. Det är ingen stående inbjudan som gäller för alltid. I andra korintierbrevet 6:2 står det: ”Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag”. Just i dag har vi möjlighet att i tacksamhet acceptera Guds gåva till oss, utan krav på att vi först ska bättra oss eller prestera något för att försöka förtjäna den. Vill vi inte ta den chansen?
Bön: Tack Herre, för att du är en god Gud som vill det bästa för oss. Tack för att vi får lita på dina löften, och för att du lovat att alltid vara med oss. Hjälp oss att ta emot din gåva och tro på dig.
Rickard Petersson