Andakt: Lita på Guds löften

07.35. Måndag morgon. Frosten biter mina bara kinder medan jag rör mig i rask takt mot morgonträning. Oset av träningsglädje letar sig ut genom dörrspringorna på gymmets ytterdörr och innanför ser det ut att riktigt koka. Precis sådär som det brukar vara direkt efter nyår.

De första orörda dagarna i januari är utan tvekan något av det bästa på hela året. Jag älskar den konkreta nystarten och känslan av att vara omgiven av nystartade människor som jobbar hårt mot ett mål för förändring. Älskar känslan att få stanna upp och lämna bakom mig det jag tycker att jag misslyckats med och börja om på ny kula genom att sätta upp nya nyårslöften. Jag skriver ner dem. Ramar in dem. Skriver om dem. Ibland har jag till och med startat ett nytt löfte i mitten av sommaren. Tyvärr har antalet löften många gånger varit fler än framgångarna.

Men det finns ett löfte som jag faktiskt har lyckats hålla och som jag ständigt slutför. Kanske för att det handlar om att börja om. Det kommer från Romarbrevet där Paulus skriver att vi ska låta våra tankar förvandlas och förnyas. Låta Gud ge dem en nystart, så att vi inte längre tänker på vårt mänskliga sätt utan istället som Jesus, så att vi på det sättet kan avgöra vad som är Hans vilja.

Romarbrevet 12:2: “Men anpassa er inte efter den här världen utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja”.

Den här nystarten behöver jag göra lite då och då. Varje dag ibland. Och jag har märkt att när jag gör det, genom att läsa bibeln eller lyssna till predikan eller lovsång så påverkar det mina tankar. Ju mer av Jesus jag stoppar i mig, desto mer tänker jag också på Jesus och på allt som har med honom att göra. Jag märker också hur jag blir gladare och kan få glädje av små saker runt omkring mig. 

Men mest påtagligt är kanske att jag märker hur min inställning till andra människor och synen på mig själv ändras. I Jesu närhet vill jag hellre möta människor med kärlek än med hat. Trots att jag ofta har en annan åsikt om saker än de jag möter så kan Gud hjälpa mig att visa dem respekt och försöka förstå dem. I Jesu närhet kan jag se på mig själv utifrån en mall som inte är världens utan Guds. Det innebär att jag inte behöver likställa mig med mina prestationer eller misslyckanden, mitt utseende eller mina talanger. Jag behöver inte likställa mig med mina misslyckade nyårslöften utan jag kan likställa mig med att jag är Guds dotter. Hans älskade, vad jag än gör, alltid lika älskad, alltid välkommen i Hans öppna famn. Jag är någon som Gud längtar efter och som duger SOM JAG ÄR. Det är den sanna bilden av oss människor. 

Så detta år, i vimlet av alla (härliga) nyårslöften, sätt upp mål, jobba mot dem och belöna dig när du når dem, men låt inte löften och tankar sätta standarden för hur du ser på dig själv och på din omgivning. Utan låt Guds löften och ord få vara det som fyller dina tankar. Det är löften som gäller år efter år, för han sviker aldrig.

Bön: Tack Herre för ett nytt år. Tack för att det ger oss en möjlighet att börja om. Du känner ju mig och vet att jag ständigt behöver förnya mina tankar och handlingar. Jag vet att när jag låter dina ord och närvaro påverka och fylla mig så ser jag med kärlek på mina medmänniskor men också på mig själv. Tack för att dina löften aldrig sviker och att du fortsätter älska oss utan gräns. Amen.

Ellinor Gustavsson