Jag har spelat spelat innebandy under större delen av min uppväxt och har alltid haft ett rätt bra spelsinne. Passningsspelet har varit min styrka och i princip varje säsong har jag haft fler assist än gjorda mål.

Men under alla år som jag spelat har lagkamrater och tränare hela tiden kommit tillbaka till samma kritik: ”Skjut! Du måste skjuta mer”. ”Varför passade du där, du hade ju jätteläge?!” Och många gånger har jag nog haft fina lägen själv, men hellre tittat en extra gång efter någon att passa. Och kanske har det här att göra med att inte riktigt våga skjuta när chanserna dykt upp? Det kan ofta vara enklare att lämna över ansvaret till en lagkamrat, att det blir kompisen som får avsluta istället. Särskilt om man haft en tung period och självförtroendet inte är på topp är det lätt att sluta skjuta helt.

Jag tror att det handlar lite om rädslan att förlora. När den blir större än viljan att vinna börjar man tveka. Snart spelar det ingen roll hur många öppna lägen du får under en match, du kommer alltid att vänta lite för länge eller leta efter en passning en gång för mycket och så rinner chansen ut i sanden.

Målchanser – varje dag
”Du missar hundra procent av skotten du aldrig skjuter”.
Orden är Wayne Gretzkys, världens bästa hockeyspelare genom tiderna. Han vann Stanley Cup fyra gånger om och har gjort flest mål och poäng av alla spelare – rekord som aldrig någonsin kommer slås. Han vet vad han snackar om, med andra ord.

Och kanske stämmer citatet lika bra när det gäller lärjungaskapet? Om vi är rädda kommer vi inte att kunna ta vara på de situationer som Gud ställer oss inför. Är vi oroliga för att misslyckas när Gud lägger upp bollen på straffpunkten kommer vi ändå att missa målet. För kanske är det så vi ställs inför ett par målchanser varje dag? Tillfällen där du och jag har perfekt läge att prata med någon annan om Jesus eller ställa upp för en vän? Jag kan komma på mig själv att hamna i situationer som just då känns jobbiga – men som jag senare insett är ett drömläge att prata om Jesus på.

Bara att gå runt i en KRIK-tröja bjuder in till många lägen att prata om Gud på. Nyligen fick jag frågan om vad KRIK är för något hos en sjukgymnast. Vilket läge att prata om vår fantastiska vision, hur vi vill berätta om Jesus för ungdomar och dela idrottsglädje, trosglädje och livsglädje tillsammans! Få vara med och forma lärjungar till ett liv med Jesus – det finns ingen större och mer betydelsefull uppgift! Istället säger jag lite tyst att det står för Kristen Idrottskontakt och att vi jobbar med ungdomar och idrott. Slut. Jag tonar liksom ner det, trots att det finns så mycket att vara stolt över. Varför?! Kanske för att jag är rädd för vad folk ska säga. Rädd för att inte passa in, eller att folk ska tycka att jag är märklig.

Men så här i efterhand förstår jag ju att det och många andra tillfällen är drömchanser som Gud ger mig att berätta om honom. Jag tror att du kan känna igen dig. Fundera på hur många av de tillfällen du hamnar i som du faktiskt tar till vara på?

Och nästa gång du får ett läge, tänk på att du inte står själv. Du behöver inte leverera det perfekta svaret utan får förtrösta på det som står i Filipperbrevet 4:13: Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. Gud är så mycket större än våra rädslor och han har lovat att alltid gå med oss. Det får vi lita på.
Rickard Petersson