Andakt: Med blicken fäst på Jesus

Har du någon gång sprungit ett lopp? Kanske en tävling, eller på idrottslektionen i skolan. Det kan vara alltifrån full fart i 60 meter till ett maraton – oavsett vilken distans krävs att du tränat innan för att uppnå resultatet du vill.

Ju längre loppet är desto mer förberedelser behövs för att orka springa hela sträckan. Uthållighet och kondition är ingenting som bara plötsligt dyker upp och finns där när du står på startlinjen utan något du måste jobba upp under en lång tid. Jag vet av egen erfarenhet efter att ha försökt mig på Göteborgsvarvet för några år sedan med lite för få mil i benen. Med sex kilometer kvar sprang jag in i den berömda väggen och tog helt slut. Det blev en smärtsam läxa och påminnelse om hur viktig träningen innan är. Och visst krävs det disciplin att ta sig ut och träna även när det regnar och är ruggigt ute – men det är nödvändigt om du ska nå ditt mål.

I Bibeln beskrivs det kristna livet på flera ställen som ett lopp och en tävling. Vi uppmanas av Paulus att springa så att vi vinner det – men precis som inför en vanlig tävling går det inte att komma helt oförberedd. Vi behöver träning. Utan regelbunden gemenskap med Jesus med bön och bibelläsning är det svårt, ja helt omöjligt, att hålla ut i längden. Det är Jesus som ger oss styrkan och uthålligheten som krävs för att orka kämpa vidare även när vi möter motgångar, när vår egen kraft tar slut. Vi behöver ha blicken fäst på målet – Jesus själv – just som det står i Hebreerbrevet 12:1–2.

”När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron”.

För att orka hålla uppe disciplinen i träningen inför en löptävling kan det ofta underlätta att föreställa sig målet. Att i stället för att fokusera på hur jobbig träningen är just här och nu måla upp den underbara känslan att korsa målgången framför sig i huvudet. Föreställ dig hur det kommer bli när Jesus kommer tillbaka. När ingen död, ingen sorg och ingen plåga mer ska finnas. Segerpriset som väntar oss den dagen är värt att kämpa för mer än alla andra lopp eller utmaningar i världen. Och även om det känns jobbigt längs vägen och du möter svårigheter, glöm inte att Jesus alltid vandrar vid din sida och har lovat att aldrig överge dig.

Vi kan lita på att Jesus ger oss vad vi behöver, och det finns inga begränsningar för vad vi kan klara av på vägen med honom. Det är precis som Paulus skriver i Filipperbrevet 4:13:

”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”

Bön: Tack Jesus, för att din kraft aldrig tar slut. Tack för att du ger oss styrka när vi tröttnar och bara vill lägga oss ner och ge upp. Hjälp oss att fästa blicken på dig och inte knäckas av motgångarna som möter oss. Amen.
Rickard Petersson


Be hela tiden!

Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under livets alla förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. (1 Tess 5:16–18)

Att be hela tiden – är det ens möjligt? Ja, förmodligen inte om vi bara ser bön som tillfällen då vi är stilla och ensamma med Gud. Då skulle det vara omöjligt för oss att samtidigt klara av jobb, studier och allt annat vi sysslar med varje dag. Men att be ständigt handlar om att ha med sig Gud överallt; på jobbet, i skolan eller när vi ser på tv. Att ha ett samtal med honom under dagarna och prata med Jesus om allt vi är med om eller tänker på. För allt i våra liv kan faktiskt göras i gemenskap med Jesus – om vi bara bjuder in honom. Som det står i Korintierbrevet 10:31: ”Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.”

En väg att komma närmare Gud och leva i hans gemenskap handlar alltså inte så mycket om att förändra vad vi gör, utan att förändra vår attityd och inställning till det. Att gå ut och springa kanske inte verkar särskilt ”andligt” – men det kan vara ett jättebra tillfälle att ägna tid åt att samtala med Jesus och samtidigt få tacka och ära honom för att vi har kroppar som fungerar och får möjlighet att göra det vi tycker är roligt.

Påminns om vem som är nummer ett
För mig visar KRIK-samlingar så tydligt hur Jesus är mitt ibland oss – lika mycket en vardagseftermiddag i idrottshallen som i kyrkan. Att mitt i all svett, trötthet och glädje få stanna upp för en kort andakt och lyfta upp Jesus i centrum är ett underbart sätt att visa tacksamhet men också påminnas om vem som förtjänar att vara nummer ett i mitt liv. Gemenskapen med honom är naturlig i alla situationer, och det finns ingen plats där Gud är närmare oss än där vi befinner oss just nu.

Men självklart är även stillhet med Gud viktigt. Tänk bara på hur Jesus själv gick undan och bad i ensamhet under sin tid på jorden. Han gjorde det på obekväma tider – både tidigt på morgonen innan någon annan gått upp och sent på kvällen. Tröttheten spelade ingen roll, han visste att ingenting var viktigare än gemenskapen med Gud. Så är det för oss också!

Och vi har friheten att vända oss till Gud med precis allt. Det spelar ingen roll hur stora behov eller problem vi kan tänkas ha – när vi ropar till Gud lovar han att hjälpa oss. Kanske inte alltid just på det sättet vi förväntat oss, men han lyssnar och ger de svar vi behöver för att komma närmare Gud. Det är ett löfte att lita på och tacka för!

”Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er”. (1 Petr 5:7).

Bön: Herre, tack för att du alltid är nära och lyssnar till våra böner och samtal med dig. Hjälp oss att göra allt till din ära, och låt oss aldrig glömma att visa tacksamhet för vad du gjort och ständigt gör för oss. Amen.
Rickard Petersson


En lysande vägvisare

Kanske har du också någon gång varit ute och gått eller sprungit sent på kvällen och inte sett mer än ett par meter framför dig?

Jag tror att alla kan känna igen känslan. Jag har själv varit med om det när jag åkt längdskidor med en kompis under vintern. Vi hade tagit oss till ett elljusspår, men ett par meter in på spåret upptäckte vi att lamporna inte var tända längre in i skogen. Utan tillgång till pannlampa bestämde vi oss att köra på ändå – och jag tror ni kan föreställa er känslan när vi närmade oss den värsta nerförsbacken, som svänger i mitten, samtidigt som du knappt ser handen framför dig… Man känner sig väldigt liten och maktlös och det blev en och annan vurpa den turen!

Lite så här tror jag att livet kan se ut när vi försöker klara oss själva och inte bjuder in Jesus i våra liv. Det är som att kasta sig ut i mörkret utan en aning om vad som väntar. Men så här står det i Psaltaren 119:105: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”.

Tänk dig verserna rent konkret. Lyktor på fötterna, ljus på stigen. Jag kan ju bara säga att min skidtur blivit rätt mycket enklare då. Jag tror att Bibeln kan få fungera som en lampa, men också som en vägvisare – en slags pålitlig GPS. Jesus säger ju själv: ”Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Låt Jesus hjälpa till i vägvalen
I vardagen ställs vi inför många val och möjligheter, särskilt som unga. Men vill vi klara oss på egen hand är det stor risk att vi famlar i mörkret, kanske ramlar och slår oss ibland och inte ser vad som är bäst för oss. Det går att ta sig framåt, men det är stor risk att åka vilse och missa målet. Om vi i stället låter Gud vara med och lysa upp de olika vägarna framför oss kommer vi att se klart nog för att välja rätt.

För mig har det varit viktigt att be det som står lite tidigare i Psaltaren, den 86:e psalmen.
”Visa mig Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning.”
Om vi låter Gud vara med och styra våra val har vi ingenting att oroa oss för, tvärtom all anledning att glädjas över möjligheten att få vandra på livets väg med honom. Och när vi möter svårigheter och går igenom tuffa tider i livet kan vi lita på att hans löften står fast, han som offrat allt och dött och uppstått för vår skull.

Bön: Tack Jesus för att du är världens ljus och leder mina steg. Hjälp mig att lita på ditt ord och sluta försöka klara mig på egen hand. Visa dig vad du vill med mitt liv. Amen.
Rickard Petersson


Glädjen i gemenskap

När tog du senast tid för dig själv och Gud? När slängde du senast spontant iväg en bön till Jesus? Vi som är konstant uppkopplade till alla möjliga nätverk och människor glömmer ändå ofta den viktigaste gemenskapen i våra liv.

Det är strax över 200 timmar kvar till julafton och svenska folket är aldrig så stressade som i denna tid. Allting som måste fixas med jobb och skola innan man går på ledighet och allt som måste fixas inför julen. För att inte tala om planeringen vem man ska fira de olika dagarna med. Familjen på julafton, mammas släkt på juldagen, pappas släkt på annandag jul, nyårsafton med kompisarna och dagarna där emellan ska man träffa alla gamla bekanta på något vis. Samtidigt ska vi i denna stressen minnas en av de största och viktigaste händelserna i det kristna livet, Jesu födelse. När Jesus för snart 2016 år sedan blev levande genom Maria och Josef gjorde han det lättare att lära känna Gud och få en personlig relation med Honom!

Det står på många ställen i bibeln att vi ska lära känna och ha en gemenskap med Gud och Jesus. Så här kan vi läsa i Johannes 17:3: Och evigt liv innebär att lära känna dig, den enda Guden som är verklig, och mig, Jesus Kristus, som du har sänt till jorden”.

Var och när har du bäst gemenskap med Jesus? Kanske är det genom gudstjänster, lovsångskvällar, egen bibelläsning eller tyst bön. Alla sätt tror jag är minst lika bra då det faktiskt handlar om en personlig relation.

För mig är det bästa med att ha en personlig relation med Jesus att den är glädjefylld. Det finns inte någon annanstans som jag är så glad när jag får vara på en KRIK-samling, både i det idrottsliga och i det andliga. Visst är det en härlig känsla att få slå in matchbollen i en elitseriematch, men förstå känslan att få göra det avgörande målet i smackboll via en Anja Pärson-säl! Det bibelordet som har varit och fortfarande är viktigast i mitt kristna liv är Filipperbrevet 4:4 där Paulus skriver: Känn glädje i er gemenskap med Herren Jesus! Ja jag säger det igen, känn glädje i hans gemenskap! (Läs gärna hela Filipperbrevet under jullovet.)

Gemenskapen med varandra under julledigheten kan vi också ta vara på genom att be tillsammans. Detta kan vi läsa om i Matteusevangeliet 18:19-20: ”Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens att be om, det ska de få av min Far i himlen. För när två eller tre samlas därför att de tillhör mig, då är jag mitt ibland dem.

På samma sätt som Friskis & Svettis säger: ”Den bästa träningen är den som blir av” så vill jag säga till dig: ”Den bästa gemenskapen med Jesus är den som blir av!”

Som det står i 1 Johannes 1:3: Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 

Bön: Tack Jesus för att vi tillsammans får gå in i julledighet och gemenskap. Tack för att du vill ha en personlig gemenskap med var och en av oss. Hjälp oss att ta tid för dig och lära känna dig ännu bättre under dagarna som ligger framför oss. Amen.
Henrik Norrby


Lita på Guds löften

Har du någonsin funderat över hur stark din tro är? Kanske beklagat dig över att du inte litat tillräckligt på Gud i svåra situationer, eller tvärtom ansett dig vara lite mer stabil än kompisen som aldrig tycks hålla fast. 

Precis som i allt annat är det ju så lätt att fastna i jämförelser och prestation även när det handlar om tron. Och det är ingenting fel i sig att ha en stark tro på Gud – det är verkligen något att sträva efter och be om! Men det är viktigt att inte lägga allt fokus på vad vi själva gör och klarar av, utan på Gud. För vår egen tro och ansträngning spelar faktiskt ingen roll om det vi tror på inte håller.

För någon vecka sedan läste jag en liknelse ur en bok av Timothy Keller som blev väldigt träffande för mig. Den handlade om att man skulle föreställa sig att falla från ett högt berg. Lyckligtvis fanns där en gren att ta tag i som var stark nog att hålla uppe dig, men du visste själv inte hur stark den var. Hängandes där handlar det dock inte om hur mycket tro du har på att grenen ska rädda dig – utan helt enkelt på hur stark grenen faktiskt är. Du behöver bara ha tillräcklig tro för att ta tag i grenen, det är den allt hänger på. Och den grenen är Jesus Kristus.

Handlar inte om våra prestationer
Det spelar ingen roll hur svag eller stark vår tro är, det som spelar roll är hur stark Jesus är och vad han har gjort för oss. Han har öppnat vägen till himmelen genom sin död och uppståndelse och erbjuder nu var och en av oss plats i sitt rike. Inte för att vi har presterat något – utan för att han älskar oss. Det är verkligen en tröst! Och något att tänka på om tron sviktar och Gud känns långt borta. Vi får lyfta blicken från oss själva och istället se och lita på Jesus, grenen som håller.

Bön: Tack Jesus, för att dina löften står fast. Tack för att det inte handlar om vår tro och våra prestationer, utan på att vad du gjort. Hjälp oss att lita på det och få vila i din trygga famn. Amen.
Rickard Petersson


Var inte rädd!

Har du någonsin varit riktigt rädd? Jag har det definitivt. Det finns ju så många saker att oroas inför. Att börja i en ny klass, välja utbildning eller kanske flytta hemifrån. Men det kan också handla om en rädsla för att göra bort sig, att sticka ut eller oroa sig för vad folk ska tycka och tänka om en.

Jag själv har spelat innebandy på rätt hög nivå, och när jag kom upp i A-laget som 17-åring var jag rädd. Inte för träningarna som gick jättebra och var roliga – men för matcherna. Jag var rädd att förstöra för laget, att bli den som orsakade baklängesmål och gjorde att vi förlorade. Det gick så långt att jag kunde sitta på bänken i slutet av matcherna och hoppas att slippa bli inbytt, bara för att inte riskera att göra bort mig och bli syndabock. Med åren avtog den här rädslan, men det finns fortfarande många situationer i livet där jag oroar mig. Kanske gör du det också?

Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du än måste gå genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig. (Jesaja 43:1-2)

Frukta inte och var inte rädd står på över 400 ställen i Bibeln. För Gud vet att vi behöver höra det om och om igen, han vet hur oroliga vi människor är. Men han är också den ende som kan erbjuda oss en utväg ur rädslan. Vi är hans barn. Litar vi på det har vi absolut ingenting att oroa oss för. Han lovar att vandra med oss genom vatten, strömmar och eld; alltså oavsett vilka svårigheter och utmaningar vi möter i livet. Han kommer alltid att gå vid vår sida. Och Guds kärlek till oss beror inte på vad vi gör och presterar, utan på vilka vi är i tron på Jesus. Vi är för alltid räddade genom Jesu död på korset och vilka snedsteg vi än tar kommer Gud aldrig att lämna oss, han kommer aldrig att vända oss ryggen. Tänk vilken trygghet det är!

Så nästa gång du oroas och modet sviker ber jag dig att läsa verserna här ovan – eller någon av de andra 400 uppmaningarna i Bibeln om att inte vara rädd. Lita på Guds löften och be om att han ska gripa in. Och vem vet, kanske leder det till samma underbara insikt som kung David får i Psaltaren 118:

I min nöd ropade jag till Herren, och Herren svarade mig och ställde mig på rymlig plats. Herren är med mig, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?

Bön: Tack Jesus för att jag inte längre har någonting att vara rädd för. Ge mig styrka och kraft att lita på ditt ord och förstå att du alltid vandrar vid min sida, oavsett vilka svårigheter jag än får möta i livet. Amen.

Rickard Petersson