"Jag trodde aldrig att jag skulle komma så här nära Gud."

Som vi hade längtat efter att äntligen få köra nyårsläger igen efter en rad pandemiår! EXPLORE i Falun var ett läger som fick beröra många och där Gud verkligen var i centrum.

Mellan den 29 december 2022 och den 1 januari 2023 var över 200 personer på plats på vårt nyårsläger EXPLORE i Falun. 

Personligen hade jag längtat efter nyårsläger men jag var också lite på min vakt. Mitt liv hade skakats om en hel del under hösten och min gudsrelation kändes inte på topp. Jag hade inte alls viljan att missionera genom ett läger. Men som tur var (och kanske som vanligt!) hade Gud större planer. Under ledardygnet innan deltagarna kom fick jag vara med om mitt livs första helande. Två av mina vänner bad för min axel som varit skadad från en volleybollträning innan jul. Jag kunde först inte tro det själv, utan försökte provocera fram smärta igen men jag hittade den inte längre.

Men det var inte bara mig som Gud fick beröra under EXPLORE. Det som många av oss som var på plats skulle säga var det absolut bästa med lägret, var varken slalomen, badhuset eller någon annan aktivitet utan hur Gud verkade och fick beröra hjärtan under lägret, kanske främst under gudstjänsten på nyårsafton. Predikan talade rakt in i våra liv, rakt in i våra hjärtan och våra situationer. Nästan alla ungdomar kom till förbön trots att många när de kom till lägret skulle ha sagt att de inte hade en tro på Jesus. Ungdomar bad om att få möta Gud, om att få sina liv förvandlade och bad för sin framtid. Gud fick använda oss ledare i tjänst till honom och det fick beröra oss ledare minst lika mycket som deltagarna. Jag fick känna att Gud var närmare än jag någonsin känt honom förut, trots mina känslor innan lägret. Gud fick använda oss genom att tala rakt in i folks liv genom bön. Några av personerna som fick bli berörda gav också några kommentarer:

“Jag trodde aldrig att jag skulle komma så nära Gud som jag kom under lägret. Jag har aldrig känt så här förut. Eller jo, på ACTION.”- Amanda Kristiansson, deltagare.

“Kvällen innan nyårsafton kände jag hur Gud sa “Det kommer att hända något!” till mig. Men, jag blev väldigt besviken efter gudstjänsten då jag inte märkte att något speciellt hände. Efter gudstjänsten och under resten av kvällen kände jag istället hur Gud sade till mig “Imorgon Hanna, imorgon!” och gudstjänsten på nyårsafton blev bättre än jag hade kunnat föreställa mig.” – Hanna Andersson, ledare.

“För tio år sedan opererade jag båda mina fötter på grund av att de växte fel. Efter operationen tappade jag all känsel och allt kändes som att ha en sula under foten. Under nyårs-gudstjänsten stod jag upp under lovsången och fick helt plötsligt ont i fötterna. Något jag inte haft på tio år sedan operationen. Efter det kände jag strukturen i mattan, golvet och allt annat.” – Joel Gundersvik, ledare.

“Jag blev så inspirerad av att höra vittnesbörden om hur Gud förser. Då visste jag att jag ville be om en galen tro, en galen förtröstan på Gud och att leva efter det 2023.” – Victoria Ryberg, deltagare.

“Det finns en tanke om att Gud inte är aktiv i norra Europa, men nu fick vi se Gud verka med våra egna ögon.” – Israel, bibelskoleelev JCUM Bilbao.*
*Israel var tillsammans med fler från JCUM Bilbao, Spanien på besök på lägret. Trots att de bad på spanska och personerna de bad för inte förstod vad de sa, fick de se hur Gud verkar genom förbön.

“Jag hade haft problem med mitt knä sen i somras och det gjorde ont av det hårda golvet. Under lägret haltade jag lite eller gick på tårna för att inte påfresta knät lika mycket. Under lovsången på nyårsafton så kändes det plötsligt bättre. Det är fortfarande inte smärtfritt, men mycket bättre. Jag slapp gå på tå och behövde inte stödja mig på motsatt ben längre.” – Elias Hallingfors, ledare.

“Jag tror knappast att jag hade vågat gå fram till förbön som ungdomarna gjorde när jag var i deras ålder och jag blev så imponerad av deras mod. Under lovsången fastnade mina ögon på en kille som stod och sjöng medan hans kompis satt ned. Jag såg att han försökte lyfta en hand men vågade inte fullt ut. Då fylldes jag av en känsla att jag måste gå fram till honom och tala om hur modig han är och hur mycket Gud älskar honom. Men mänsklig och nervös som jag är tänkte jag att han bara skulle tycka det var pinsamt. Jag delade det med en kompis som sa: “Gör det bara, vad är det värsta som kan hända? Går det fel ligger det på Gud, det är inte du som ska prestera”. Då kunde jag inte låta bli att gå och säga det. När jag kom fram så berättade killen att han ungefär tio sekunder innan hade bett: “Gud, jag behöver ett tydligt tecken på att du finns och att du älskar mig”. Gud verkade i oss båda och gav oss exakt vad vi behövde i den stunden. Gud är så mäktig!” – Nicandra Norrby, ledare.

Efter gudstjänsten satt några av oss ledare och delade vittnesbörd med varandra och vi kunde knappt sluta prata, så mycket hade Gud gjort. När vi till slut gav oss efter en bön reste jag mig upp och skulle gå ut ur kyrkolokalen, men när jag tog tag i dörren kände jag hur hela kroppen stannade. Jag kände att jag inte var klar än, att Gud stoppade mig från att gå ut. Då vände jag mig om och såg två tjejer som tittade mot mig. Jag hade tidigare bett för en av dem. De kom fram och frågade om jag kunde be även för den andra. Jag bad för henne och vi satt sedan i samtal ett tag efteråt, då hon bland annat frågade:
“Tror du att alla kände något ikväll?”

Personligen tror jag verkligen att alla som var på lägret, men kanske speciellt på den kvällsgudstjänsten, blev berörda på ett eller annat sätt. Att Gud fick göra under i allas våra liv den kvällen och tanken på att det just i den stunden var många andra nyårsläger, gav oss en ännu större glädje i hur mycket Gud gjorde då och gör just nu även här i vårt land.

-Adam Norberg, gruppansvarig samt ledare på EXPLORE.