I Sverige sitter vuxna ner i genomsnitt 8-12 timmar per dag och 90 procent av fritiden spenderas stillasittande. Det är skrämmande siffror! Det börjar alltid krypa i kroppen på mig när jag hör eller läser liknande statistik (ja, självklart i sittande position!) och jag vill ingenting hellre än att gå ut och röra på mig.

För några månader sedan bestämde jag mig för att dra igång en stegutmaning med mig själv. Målet var att gå minst 11 000 steg om dagen i 100 dagar. Sedan dess har en hel del av tankarna kretsat kring steg. Vissa dagar har det varit enkelt att nå upp till dagsmålet och jag har gått eller sprungit det dubbla. Andra dagar har jag sent på kvällen fått trampa omkring varv efter varv hemma i lägenheten.

Till slut nådde jag milstolpen: 100 dagar i rad. En härlig känsla! Samtidigt slår det mig hur mycket enklare det hade varit om jag istället hade fått räkna det totala antalet steg. Nu spelade det ju mindre roll om jag hade gått 30 000 steg dagen innan – nästa morgon var jag ändå nere på noll. Att få till en daglig vana och något som håller över tid blev för mig en betydligt större utmaning än att göra större insatser någon gång ibland.

Jag tänker att relationen med Jesus fungerar lite som den dagliga stegutmaningen. Inte som att vi är nere på noll varje morgon när vi vaknar, men att vi är i behov av att varje dag spendera tid med Jesus. I bön, bibelläsning och att försöka bjuda in honom i allt vi gör. Vi får hjälpas åt att inte glömma att vända oss till honom i både med- och motgång.

Precis som att det inte går att spara steg till nästa dag går det heller inte att tänka att söndagsgudstjänsten eller lovsångskvällen gör att man nått upp till veckans kvot av Jesus. Han vill ha mer! Han vill vara en del av hela våra liv och ha en personlig och levande relation med var och en av oss. Och det fantastiska är det inte handlar om vad vi gör eller gjort eller var vi befinner oss. I Uppenbarelseboken 3:20 står det: ”Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.”

Så här i juletider får vi påminnas om och glädjas åt att Jesus föddes på jorden för din och min skull. Och han älskar oss så mycket att det är han som knackar på, han som vill lära känna oss och han som kallar på oss. Det är därför inte vi som behöver ta första steget – det har han redan gjort. Jesus längtar efter en gemenskap med oss och vi har bjudits in till ett evigt liv tillsammans med honom. Det är stort!

Att gå 11 000 steg varje dag har inte bara varit bra för min fysiska och mentala hälsa. Det har också varit fina och viktiga tillfällen för mig att umgås med Jesus och både lyssna till och prata med honom. Den vanan tänker jag fortsätta med ett tag till!

Text: Rickard Johnston

Fler andakter och aktivitetstips finns på KRIKs resursbank.