Elena Popkey är basketspelaren från Detroit som var trött på långa vintrar och längtade efter ljus och värme. Drömmen var södra Europa och allra helst Spanien. Hon hamnade i… Östersund.
– Jag ville verkligen inte hit från början. Men Gud kallade mig och gav mig ett hjärta för människorna här. Nu är det mitt andra hem, säger 26-åringen.

Amerikanskan Elena Popkey har varit en nyckelspelare i Östersund Basket i flera säsonger. Hon är en poängmaskin, spelmotor och en ledare på planen – och tror mycket på klubbens chanser i damettan i år.
– Vi har en fantastisk grupp människor i laget med mycket talang och vi har potential att vara väldigt, väldigt bra. Vi har haft ett starkt lag i flera år men inte haft ekonomin att gå upp i högsta ligan. Nu har vi det och det ska bli spännande att verkligen gå för det, säger hon.
Men att Elena Popkey hamnade i Sverige var långt ifrån självklart. Själv ville hon till värmen och drömde om spel i Spanien.
– Östersund var raka motsatsen mot vad jag hade önskat. Jag tar aldrig några beslut innan jag har bett till Gud över det, men jag bad min agent att leta vidare efter andra alternativ…

”De behöver verkligen Jesus”

De kommande dagarna beskriver hon som galna. Sverige dök plötsligt upp överallt. På registreringsskyltar, i sociala medier, i tidningsartiklar och bekanta som tipsade om Sveriges natur. En ögonöppnare var när hon fick läsa en artikel om kristendomen i Sverige.
– Efteråt kände jag bara: De behöver verkligen Jesus. Jag kände i anden att jag skulle åka. Och det var värsta nyheten för mig, för jag ville verkligen inte. Jag sa ingenting till någon utan tänkte att Gud skulle ändra sig.
Det avgörande beslutet kom några dagar senare under en gudstjänst där budskapet handlade om att ta sig ur sin comfort zone och att Gud ibland ber oss att göra saker som vi inte vill.
– Pastorn sa också att försenad lydnad är olydnad. Det uttrycket slog mig och jag började gråta. Den dagen berättade jag för min familj att jag skulle åka till Sverige och skrev på kontraktet med Östersund samma dag. Det var ett ja till att åka, men också ett ja till Guds plan.

Bad om Guds hjärta för människorna

Från början hade hon svårt att komma in i laget och den svenska kulturen. Hon kände sig ensam, ledsen och frustrerad och upplevde inte att hon gjorde någon skillnad. Så hon började be: Gud, ge mig ett hjärta för de här människorna. Du har tagit mig hit av en anledning och jag vill inte kasta bort den chansen.
– Jag bad om Guds hjärta och han gav det till mig. Nu är det som att jag ser på människorna genom Guds ögon och jag har fått ett hjärta som brinner för deras frälsning. Jag längtar efter att mina lagkamrater ska få uppleva och lära känna Jesus som jag har gjort, säger Elena Popkey.
Hon ser en viktig uppgift i att visa på att det finns något annat i en idrottsmiljö som ofta är tuff med stor press och höga krav.
– Som elitidrottare är det lätt att känna sig isolerad och att folk i ens närhet inte kan relatera till en. Du ska vara ansiktet utåt för laget och får inte visa någon svaghet. Du jagar också hela tiden efter bekräftelse från andra, från lagkamrater, föräldrar, publik eller tränare. Men det är ett ekorrhjul, du kommer aldrig ur det. Det går runt, runt och du blir aldrig nöjd, säger hon.

Bekräftelsen från Gud

– För mig tog det lång tid att inse att den enda bekräftelsen jag behöver är från Gud – och att jag redan har den. När jag förstod det på riktigt kunde jag uppleva glädjen i Gud. Att spela basket är för mig att lovsjunga honom. På planen kan jag känna Guds leende och att han njuter av att jag använder de gåvor och talanger som han har gett mig.
Hon har alltid varit öppen med sin tro på Gud och ser den som sin kompass i livet. Hela tiden med en vilja att prata om Jesus med människor hon möter.
– Jesus kunde relatera till alla. Han kom för syndarna, namngav de namnlösa, spenderade tid med dem som ingen brydde sig om. Jag vill leva mitt liv som honom och ge en röst till dem som inte hörs. Vara människors största supporter och en axel att gråta mot. Jag tror att vi först måste få folk att känna sig älskade, därefter kan vi få möjligheten att prata om Jesus.

”Det handlar inte om mig”

Samtidigt är hon väl medveten om att det inte är enkelt. Under hennes fyra år i Östersund har en lagkamrat tagit emot Jesus.
– Det är lätt att tappa modet. Men belöningen av en människas frälsning är så mycket större än mitt arbete, till och med större än mig själv. För det handlar inte om mig. Om Jesus offrade sitt liv för mig – vem är då jag att inte offra min tid, pengar eller resurser för honom?
På sin Instagram-profil har Elena Popkey bibelversen Jesaja 6:8 uppskriven. ”Och jag hörde Herren tala, och han sade: Vem ska jag sända, och vem vill vara vår budbärare? Och jag sade: Se, här är jag, sänd mig!”.
– Det är så jag vill leva mitt liv. Finns det ett behov så vill jag försöka möta det. Det kan handla om att hjälpa någon att handla mat, flytta eller vad som helst. Jag vill ledas av Gud och varje dag låta mig användas av honom.
Text: Rickard Johnston
Foto: Hanna Carlsson

Texten är  publicerad i KRIK-Nytt HT 2020. Läs hela numret här.