I fjol var Linus Hultegård instruktör på KRIKs löparläger på Öckerö. Förra helgen vann han Lidingöloppet 30 kilometer.
– Om någon sagt innan att jag skulle vinna hade jag aldrig trott på det. Det känns verkligen superfräckt och är tveklöst min största seger i karriären, säger 30-åringen från Gnosjö.

Lidingöloppet är världens största terränglopp och ett riktigt kraftprov med sina 30 kilometer i kuperad terräng med flera branta stigningar. I år var loppet begränsat till endast elitlöpare på grund av covid-19 och Linus Hultegård stod på startlinjen för första gången sedan 2015. Efter tio kilometer var han med i tätklungan tillsammans med Kristoffer Låås och Mårten Boström.
– De vinkade fram mig att dra och just då var det en mer kuperad del av banan vilket passar mig bra. Jag bestämde mig för att köra lite och öka tempot. Jag blev lite förvånad över att ingen tätade till luckan som blev, säger han.
Avståndet växte och efter 20 kilometer var ledningen uppe i drygt 30 sekunder. Efter 25 kilometer hade luckan blivit ännu större.
– Jag kände mig sjukt stark och hade en positiv känsla. Jag var stark genom Abborrbacken och började känna: ”Jag kommer ju vinna det här!” Det var rysningar, säger Linus Hultegård.
Men med ynka 2,5 kilometer kvar hände det som inte fick hända. Plötslig kramp i sidomagmusklerna gjorde det omöjligt för Linus att hålla uppe löpsteget och avståndet minskade drastiskt.
– Jag fick springa hopkrupen och tappade 20-30 sekunder per kilometer. Det var panik! Jag hann tänka att nu skiter det sig. Jag bad en stilla bön om att det skulle släppa, men det höll i.

”Jag hade bestämt mig”

Med en kilometer kvar fick han syn på tvåan Kristoffer Låås som givetvis fick extra energi av att se sin konkurrent springa dubbelvikt.
– Jag blev stressad men kände mig fortfarande fräsch i benen och tänkte att jag behövde spara krafter till en spurt, säger Linus Hultegård.
Kristoffer Låås hann nästan upp i rygg under målrakan när Linus växlade tempo och la in en allra sista kraftansträngning. Taktiken gick hem och han var först över mållinjen – med två sekunders marginal. Segertiden blev 1.43.46.
– Jag hade bestämt mig att jag inte skulle släppa det här. På upploppet såg jag min hustru Evelina, vår dotter Hedda och Evelinas mamma som hejade järnet. Det var viktigt och gav energi, säger han och fortsätter:
– Att vinna kändes hur fräckt som helst! Lidingöloppet är för mig som Vasaloppet, ett mytomspunnet lopp. Och visst är det lite häftigt att tänka att ens namn alltid kommer stå i resultatlistorna på Wikipedia. Det är tveklöst min största seger i karriären, även om jag är ödmjuk i det var ett speciellt år och att flera östafrikanska löpare saknades på grund av covid-19.

”Mer passion än träning”

Linus hittade löpningen förhållandevis sent och började springa seriöst för bara sex år sedan då han gick med i klubben Sävedalens AIK. År 2017 var han SM-fyra på Stockholm marathon.
– Jag har tränat mycket under hela livet men det var först efter flytten till Göteborg som löpningen tog över. För mig är det mer en passion än träning att springa. Jag har inte haft ett mål att bli den bästa löparen, men gör man något mycket brukar man bli duktig på det, säger Linus Hultegård som springer mellan 10-15 mil i veckan.
Han delar intresset med frun Evelina som även hon är en duktig löpare. Paret var instruktörer på KRIKs löparläger på Öckerö i fjol och i juli blev de föräldrar för första gången när Hedda föddes.
– Jag är ödmjuk inför det och allt kan hända, men än så länge har det gått väldigt bra. Hedda mår bra och vi har fått sova. Det har också fungerat bra för mig att komma igång och jobba igen, men hela dagarna längtar jag ju hem till underverket, säger Linus Hultegård som arbetar som läkare.
Många träningstimmar de senaste veckorna har också genomförts tillsammans med dottern.
–  Jag springer med henne i en löparvagn från Thule och den är helt magisk! Det fungerar klockrent. Jag får träna, Hedda sover och Evelina får ett break. Guld värt!

Stolt över sin kristna tro

Linus Hultegård är uppvuxen i Gnosjö och har varit med i kyrkan sedan tidig ålder.
– Jag har haft mina svackor som de flesta, men tron på Gud har alltid känts mer eller mindre självklar för mig. Jag är väldigt tacksam för uppväxten i kyrkan med bra ungdomsverksamhet och att jag även fått ha många i klassen som varit troende, säger han.
Har du alltid varit öppen med din tro?
– Ja, det skulle jag säga. Jag har i alla fall aldrig dolt den eller duckat för frågor. Alla i min närhet vet att jag är religiös och jag är väldigt stolt över det. Sen är jag inte personen som pratar om min tro i första mötet med människor eller som står på torget och pratar om Jesus. Jag försöker få fram det kristna budskapet genom den person jag är och hur jag bemöter människor, säger Linus Hultegård.
Vinnaren av Lidingöloppet 2020.
Text: Rickard Johnston
Foto: Daniel Rönnbäck