Andakt: Trygg i Guds famn

Ett gammalt foto från när min syster var i ettårsåldern letades fram på släktens senaste kalas. Bilden har fångat det ögonblick då systern kastar sig ut från en liten stenmur, rakt in i farfars utsträckta armar. För ettåringen är muren hög och om ingen hade fångat henne så hade hon slagit sig hårt i marken. Men min syster verkar inte tänka på den faran, hon ser överlycklig ut och tittar bara på farfar medan hon slänger sig ut, fullständigt trygg i att han fångar henne i sin famn.

Barn är tillitsfulla och det inspireras jag av. Världen är stor och omöjlig för ett barn att leva ensam i, och därför är det en självklarhet för en liten ettåring att låta sig bli omhändertagen. När en farfar då står framför en mur och säger: ”kom, jag fångar dig” – så hoppar barnet i full förtröstan.

Tänk dig ett nyfött barn i sin förälders famn. Så ömtålig och sårbar. De första dygnen tassar föräldrarna runt på tå kring sitt barn. De håller försiktigt runt det lilla huvudet och trär långsamt in armar och ben i kläderna. Bebisen kan inte åstadkomma någonting på egen hand, den är totalt beroende av någon annan.

Tänk dig å andra sidan världens starkaste, mest vuxna och självständigaste människa. Trots att den personen inte är barn längre och är duktig på det mesta, är den ändå som en nyfödd liten bebis i Guds famn. Vi är alla totalt beroende av Honom som håller oss och hela denna världen i sin hand. Men vi envisas så ofta med att trotsa Gud. Som en treåring som vill bryta sig loss från sina föräldrars kontroll, trots att den inte ens kan fixa mat på egen hand, gör vi med Gud.

Vi har inte kontroll
I skrivande stund befinner vi oss i oroliga virustider. Hela världen är drabbad, och jag tror att vi är mest oroliga eftersom vi inte har kontroll över vad som händer. Vi har inte lärt oss att ”gå” än, eftersom vi aldrig har varit med om en liknande situation tidigare. I denna tid är det viktigt att inte fastna i trotsåldern. Istället behöver vi påminna oss om att vi är barn till en pappa som har skapat världen vi lever i och som därför kan reglerna bättre än oss.

Vi behöver lära oss av barnen och lita på vår förälder. Istället för att bara se faran och förlamas av rädsla behöver vi fixera vår blick på ansiktet framför oss som säger: ”kom, jag fångar dig.”

”Herren går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.” 5 Mosebok 31:8

Bön: Tack käre Gud för att du har full kontroll i tider av oro, och tack för att du är Herre över sjukdom och död. Vi litar på dig och vilar i din famn. Beskydda oss från det som vill skada oss och hjälp oss att fixera blicken på Dig.

Text: Tilda Henningsson